Oförlåtligt

Jag glömde att säga att när jag var uppe i Stockholm så tyckte Anahita att jag skulle läsa en bok hon hade läst, "Pojken som kallades Det" Jag visste redan vilken bok det var efter som vi fick möjligheten att läsa den i min förra skola som en bok alla skulle läsa då, men jag läste aldrig den av någon anledning.
Men som sagt, så har jag läst den nu och herre gud vilken bra bok, man kunde inte sluta läsa. Och det är så synd om pojken...
Det är visst en sann historia om Dave Pelzer, som är författaren.

Från bokens baksida: Ett barns kamp för att överleva

När Dave Pelzer vid tolv års ålder omhändertogs av myndigheterna uppdagades en skakande historia. Sedan fyra års ålder hade han vanvårdats och systematiskt misshandlats av sin psykiskt sjuka mor. Dave isolerades successivt från sin pappa och sina bröder. Han behandlades sämre än en hund och många gånger önskade han att han skulle få dö.
Idag är Dave vuxen. Med beundransvärt mod lyckades han inte bara överleva sin fasansfulla barndom utan också skapa sig ett tryggt och meningsfullt liv.
Det här är hans egen berättelse.

Igår så gick jag reda på att det fanns två böcker till om fortsättningen, när han är äldre och flyttar till olika barhem. Och så när han är vuxen och har överlevt och hur det gick sen.

Så gick jag till biblioteket och lånade fotsättningen: Pojken som inte fanns och Pojken som överlevde.

Men om ni inte vill läsa alla tre så tycker jag i alla fall att man ska läsa den första! Så otroligt bra... O m g !